Göran tänker

Jag har alltid gillat solidaritet. Det är ett ord som betytt mycket för mig och för mitt parti. Det finns inget härligare än att stå inför tusentals människor, luta sig över talarstolen och tala om solidaritet. Då gnistrar svenskarnas ögon mer än hela himlavalvet. Då kan man få dem till vad man vill.

Ofta pratar jag om solidaritet med de svaga. Ja, det ska man ha. Jag pratar om de fattiga och om de flyktingar som kommer till Sverige. Och folk känner förståelse för detta. Sen är jag en praktisk man, det ska jag erkänna. Och då får man ta med i beräkningen att det finns en hel del folk i det här landet som på nätterna tar på sig bruna skjortor.

Men tack vare att vi är solidariska, Rejnfält kan inte det där - när han röstar fel är han fascist men jag är solidarisk, så kan vi säga nej till flyktingamnesti och samtidigt fortsätta tala om solidaritet. Vi kan få de solidariska att rösta på oss liksom de med de som inte tål invandrare.

Jag ska nog trycka en t-skjorta med ordet solidaritet på. Det är viktigt. För oftast leder det till att jag behåller makten.

Ojne vojne Bosse. Men det är inte så konstigt att jag fortsätter att ha förtroende för honom - regeringens egen hovnarr. Att ha en åsikt privat och motsatt åsikt offentligt börjar bli mer regel än undantag, låt mig berätta om några av mina egna högst hemliga paradoxer:

Offentligt: Jag är socialdemokrat.
Privat: Jag är centerpartist. Problemet är bara att man blir inte statsminister som centerpartist.

Offentligt: Jag går omkring under debatter pga av knäont.
Privat: Jag avskyr att lyssna på den där lilla kvinnan som faktiskt har rätt, går jag omkring är det lättare att inte lyssna. (Se även tidigare inlägg)

Offentligt: Jag vill vinna valet 2006.
Privat: Egentligen vore det rätt skönt att förlora. Måste få en anledning att avgå nån gång, jag sitter ju redan på övertid.

Offentligt: Jag vill ha kvar förmögenhetsskatten.
Privat: Nej, för bövelen! Snälla Reinfeldt ta bort den efter valet, så får jag mer pengar kvar på banken.

Ont i knäna. Jo, det kan ni ju tro. Det är väl klart att jag inte vill lyssna när hon vad hon nu heter pratar. Hon äcklar mig.

Hon hade visst plockat lingon. Så präktigt. Anitra är minsann en bättre svampplockare än Västerbottens egen Margaret Thatcher. Undrar om hon har samiskt påbrå, lite kort och rund.

Jag känner mig lite trött efter igår. Det går åt mycket energi till det där flinet ska ni veta. Ska nog ta mig en mazarin och en tupplur nu.