Göran tänker

Jag är en statsman. Jag för mig i salongerna. Jag kan få en sal att tystna bara genom ett andetag. Det kräver sin man. Rejnfäldt är mest som en liten pojke. Han surar fortfarande över det där mejlet. Grinig och kinkig. Han borde skaffa lite humor, ta dagen med en klackspark och kunna hantera situationen med mer värdighet.

Jag skulle inte ha tagit till de brösttoner har försöker få ur sig. Jag skulle lugnt ha låtit det passera och framställt mig som hårt anklagad och snabbt visat på hur det gamla SAF i sin nya svenskt-nmäringslivs-kostym låg bakom allt tillsammans med det ondskefulla Timbro.

Rejnfäldt har mycket kvar att lära. Själv var jag fulländad redan innan jag tackade nej till att bli partiledare. Men det är inte samma nivå på dagens politiker som det var när jag ökade mitt engagemang för landets bästa.

Det är så svårt att hitta bra personal nu för tiden. Just som jag börjat tro att våra lurkiga arbetsmetoder skulle kunna rädda våra siffror inför valet visar det sig hur svårt det är att hitta bra personal. Denne Lindström, som jag till och med pratat med, blir uppspårad. Att vi i åratal ägnat oss åt att låt oss säga, hjälpa media med vinklingar som alla vänsterjournalister mer än gärna tagit till sig är inget nytt. Det nya är att personalen inte längre är lika skicklig.

Ah, det är beklagligt. Att vi inte kan hålla tyst och rent längre alltså. Jag ska nog personligen övervaka all personaltillsättning framöver. Både till 68:an och riksdagskansliet.

Jag har i alla fall gått till starkt motvärn. I dagens DN gör jag klart att det minsann inte är något synd om Rejnfäldt. Det är mig det är synd om. Tyvärr verkar det vara en högerjournalist som skrivit artikeln för de har granskat mitt påstående om att jag är smutskastad. Vare sig 68:an eller den inkompetente journalisten lyckas hitta något av allt ljug som står om mig. Inkompetens igen.

På något vänster har de nu hittat min egna privata blogg. “Där Göran tänker högt“. Jag säger som Ursula i Lilla Sjöjungfrun, Ni förkrympta små liiiiiiiiiiv. De har ingen aning.

Igår var jag på TV, jag gör mig så bra på TV! Jag övade lite med Anitra innan, hon höll en kamera mot mig och jag övade in mina bästa konstpauser och suckar. Jag menar en bekymrad landsfader som jag måste faktiskt hitta den rätta blicken och rynkan mellan ögonen. Det är svårt pga mitt ungdomliga utseende men efter en stund fick jag till det.

Vem kunde tro att en vidrig vinstdrivande kanal annars skulle ge mig odelad uppmärksamhet och debattera mot den där obetydliga oppositionen som kallar sig alliansen. Programledartöserna de var duktiga de!

Kommunistnollan Lasse var ju lite upprörd igår, alldeles röd trots mina instruktioner att han skulle vara tyst och nicka när jag talade. Han sa att han är så folklig men alla vet att det är jag som är folklig, han har bara ingen smak!

Vad är väl en schlagerstjärna jämfört med mig? Det är faktiskt mer glamour i Rosenbad än vad man kan tro. Till exempel när Leni Björklund dansade bugg med Bo Bylund och kristallkronorna vibrerade av högstånd.

Har varit inne på statstelevisionens webbplats och lyssnat på schlagerbidragen i alla fall. Säger bara det. Det är för uselt. Anitra tycker jag är en fantastisk skönsångare, minst i klass med Pavarotti. Nåväl, den där jäntan Bengtzing är inte helt pjåkig. Kanske kan bli min vallåt. En bra bit. Gillar titeln.

Jag förtjänar inte detta. Jag är statsminister. När jag satte henne på posten som partisekreterare visste jag visserligen att hon tillhör den sämre halvan av befolkningen, ja kvinnorna. Så fort hon får en kamera i ansiktet skenar hjärncellerna.

Jag har många gånger påpekat vikten av att le och låtsas tycka synd om det privata näringslivet och inte tala om allt som vi räknar ut om dem. Visserligen var det ju jag Göran Persson som förstod att näringslivet motarbetar fortsättningen på min storhetsperiod.

Nu måste jag återigen göra mig besväret att deportera en partisekreterare, undrar vilken myndighet jag ska välja? Nuder han tippar på Handelsflottans kultur och fritidsråd. Ja för man kan inte hoppas på att näringslivet tar hand om sladdertackan Ulvskog längre.